Håller tummarna

Första dagen på dagis idag. Håller tummarna för att Billy får vara frisk ett tag nu. Han har haft det så tufft. Han fick ju en ny penicillinkur förra veckan, öroninflammationen ville inte ge med sig. Nu äter han iaf som en häst igen men han totalratar välling. Det går inte alls. Han gick ner ett kg på de här 3 veckorna. Han har inga knubbiga små lår längre, jag saknar dem. Men hans humör är tillbaka. Han kan bli så himla arg när han inte får som han vill. Han kan ju inte få som han vill hela tiden så det blir endel konflikter där han står knallröd i ansiktet och tokskriker. Han är så söt samtidigt men man får ju inte skratta åt honom.

Jag tar bussen från Mölndal till Mölnlycke på eftermiddagen, hämtar bilen, lämnar busskortet till Gustaf, kör till Hindås, hämtar Billy, hem och stoppar B i vagnen och ut med Liam. Hem, leka, försöka plocka undan lite, laga mat, äta... fortsätta plocka undan, leka. Det blir ganska stressigt fick jag veta. Men det får ju gå. Det viktiga är att jag tar med mig en frukt på bussen för den kör så himla slingrigt att jag blir helt åksjuk och så får jag lågt blodsocker. Lågt blodsocker tillsammans med stress och allt annat är inte bra.

I helgen var vi i Karlskrona. Det var jättemysigt. Billy lekte med sin kusin hela lördagen, de var ute och grejade. Sedan på kvällen så badade dem ihop. Ville var så himla duktig och snäll med Billy. Jag blev väldigt imponerad! Billy härmade Ville, tror vi har en ny idol där. Ville var så söt när Gustaf höll Billy i famnen så sade han till honom, lite irriterat: men sätt ner Billy nu! Får då skulle de klättra på en pall!

Bilresorna gick också helt okay. Nerresan gick bättre än vägen tillbaka, då var B rätt sur den sista 1,5 timmen. Det är ju en lång resa och jag förstår om det blir tråkigt. Vi hann även träffa C, A och lilla E. Tänk att man kan vara så liten, 2 månader. Jag minns nästan inte hur det kändes när B var så liten.