Idag gick min spade av. Jag skulle gräva upp rötter i en rabatt, surt, fick upp en bit men har en stor kvar. Jag vill plantera ringblommor (tror de heter så). Minns att jag gjorde det hemma i Karlskrona en sommar och det kom upp massvis långa fina blommor. Jag är ju egentligen ingen trädgårdsmänniska men nu när Billy sover på eftermiddagen går jag och Liam ut i trädgården och leker och gräver/klipper/sågar. Vår trädgård är 1500 kvm stor, naturtomt, ganska mycket gräsmatta och blåbärsris. En stor bit är också sly och obestämbara småträd, granar och ja..sly! Min kamp mot slyet skojar jag om. Det är en perfekt trädgård tycker jag. Jag älskar fortfarande staketet. När jag lägger ner Billy i vagnen brukar jag stå och titta på det tills han somnar. Lite sjukt kanske, men under så många år var en egen trädgård med staket min högsta dröm. Jag känner mig sorgsen också för det var åt mig och Texas som jag önskade det. Nu får Liam njuta av det istället. Texas fick en sommar. Jag tänker ofta på honom. Innan jag ska sova, minns tillbaka hans mjuka päls mot min kind. Han doft, hans vilja att arbeta och lära sig nya saker. Liam är en helt annan hund. Han är min konstanta följeslagare, han vill vara hos mig jämt, sån nära han bara kan komma. Det är mysigt men ibland riktigt jobbigt.
Både igår och idag har det stormat. På långpromenaderna har vi lyckats pricka in solen de sista 10 minuterna. Lika bra det, man blir inte lika varm då. Det är rätt svettigt att gå med vagn och hund. Idag när spaden gick av lade jag mig i slänten under buskarna, det är lä där. Som gammal biolog tar jag vara på varje chans att somna till på en konstigt ställe utomhus. När jag läste marin form- och biotopkänndedom gjorde vi lunchstop på en ö. Jag lade mig på gräset med en fin sten som huvudkudde, lite sjösjuk, otroligt gott att somna så. Samma sak när jag läste naturvårdsbiologi, efter lunchmackan, bara upp med huvan på regnjackan och slagga in en stund, vart som helst.
Jag gick dock in efter en stund. Har läst att ozonlagret är riktigt tunt just nu och jag kände hur det brände på kinderna. Kan jag inte bli brun tänker jag inte riskera hudcanser för att ens försöka. Mina gener gör mig ljusbrun/beige. Min syster blir brun som en pepparkaka, orättvist!!!
Imorgon ska vi på middag hos Malin och Gabriel. Det blir roligt. Malin är en fantastisk kock och efterrättsmakare. Känner på mig att jag kommer rulla ut därifrån. Inte mig emot. Det är roligt att när man varit så stor som jag blev som gravid så känner jag sig smal även om jag inte är i mål ännu. Lite farligt dock. Jag skulle lätt kunna nöja mig nu. Men men...jag ska bli fastare och komma i mina byxor. Nu har jag inte ätit smågodis på 3 månader. Saknar det inte men kakor har jag ju ätit desto oftare. Lite får man ju unna sig. Jag ska unna mig ett tag till och sedan ta i med hårdhandskarna. Kanske ;)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar