Idag för ett år sedan satte min förlossning igång. Jag hade varit hemma hela dagen och fixat. Burit in Billys byrå som jag målat om, bakat bullar (arbetat degen smidig för hand hihi) och varit ute med hundarna. Texas och Liam fick inte vara på dagis vid denna tiden för det gick kennelhosta där. Fatta att jag vaggade omkring sprickfärdig med två hundar upp och ner för backarna i Hindås. Helt tokigt. Fast jag mådde ju faktiskt väldigt bra hela graviditeten. Detta året har gått väldigt fort och jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv. Jag kommer ihåg första natten hemma med den lilla bebisen. Jag sov inte mycket, var rädd för att Gustaf skulle slänga armen på den lilla som låg mellan oss i sängen. Det känns som om det var en livstid sedan. Månaderna insnöade i Hindås, jag tryckte vagnen nedför backen hemma i 2 dm blötsnö dagarna då plogbilen inte hunnit komma innan det var dags för Liams promenad. Billy som sov gott i vagnen när vi var ute men vaknade och typ gallskrek samma sekund som vi kom in. Ojoj... Jag saknar det inte...
Vi har fått värlsens sötaste unge, han är så himla rolig. Envis och målmedveten, precis som sin mamma? Humör efter sin pappa! Imorgon fyller han ett år och det ska firas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar