Att börja jobba känns riktigt skumt. Första dagen var jag helt förvirrad, mycket prata med kollegorna och känna efter lite. Andra dagen efter lunch var det precis som vanligt. I alla fall på det sättet att jag kommer ihåg hur man gör när man jobbar. Ärendehanteringssystem osv. Att det gick så snabbt att plocka fram jobbet ur minnet hade jag inte trott. Att gå upp på morgnen och borsta håret, sminka sig och klä på sig något annat än mysbyxor känns roligt. Att köra hemmifrån 06:40 efter att jag borstat Billys små tänder känns mindre roligt. Jag vet att han har det toppen hemma med Gustaf och det gör det lättare. Jag är på jobbet runt 07:15 vilket gör att jag kan gå lite tidigare och förhoppningsvis slippa de värsta köerna. Folk är lite mer aggressiva på eftermiddagen när de kör hem efter jobbet har jag märkt. Jag kör dock alltid lugnt och sansat ;) haha... Jo, men ganska!
I morse fick vi veta att en tjej som jobbade här för 1½ år sedan har gått bort. Hon fick veta att hon hade cancer strax efter att hon slutat här. Det måste ha gått riktigt snabbt. Det känns så himla hemskt. Jäkla sjukdom. Jag mår dåligt i hjärtat när jag tänker på det. Unga människor borde inte få dödliga sjukdomar. Vi kanske ska samla ihop lite pengar att skänka till cancerfonden. Man vet ju inte själv hur man ser ut inuti, det är en läskig sjukdom...
Tillbaka till jobbet. Jag minns hur det kändes när jag gick här höggravid. Jag känner igen lukterna och har lite svårt att fatta att jag verkligen är tillbaka, utan en stor mage och med en liten pojke hemma som jag är mamma till. Jag saknar honom om dagarna och vill egentligen vara hemma med honom och Gustaf. Ta vara på tiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar