Det känns fel i kroppen. Det svider och kliar och känns bara som att jag vill byta skinn. Byta allt. Jag är så trött på mig själv. Jag vill ha vår, sol och bara slippa alla fula äckliga vinterkläder. Jag vill byta hårfärg och börja springa, träna på ett riktigt gym och börja äta mer hälsosamt. Jag är trött på Hindås gymnastikförening. Det där hårda golvet i skolans gymnastiksal som får mina vader att explodera i storlek, mina knän att värka och allting att kännas som en repris från förra veckan.
Jag måste göra någon förändring. Börja med mig själv... det är inte svårt men jag orkar inte nu, det måste bli vår, det är den längsta vintern i mitt liv alltså...
lördag 9 mars 2013
fredag 1 mars 2013
Mål
Idag var jag på spinning, jag tog ut mig fullständigt. Jag var trött innan och nu är jag ännu tröttare. Efter det började jag nysa. Typ 15 nysningar på 2 timmar. Konstigt. Billy är sjuk så jag hoppas att det inte har smittat mig. Eller, jag vägrar bli förkyld igen, bra så!
Jag behöver ett mål med min träning. Jag tränar ganska mycket, eller lagom mycket 3-4 pass i veckan och så alla promenader på det. Förut hade jag målet att jag skulle gå ner i vikt. Nu är jag där, väger mindre än innan jag blev gravid med Billy, 55 kg, så jag kan inte ha det som mål längre. Nu är jag smal. Jag är stark som tusan och har bra kondition som ifs kan bli bättre. Nu går jag på grundkondition som håller på att gå över i vältränad. Jag har bara kunnat träna i en månad efter alla sjukdomar men det är på gång. En grundkondition gör ju ändå att man kommer tillbaka mycket snabbare.
Men som sagt, jag behöver anmäla mig till någon sorts tävling, för att ha något att sträva mot. Jag vill inte bara hoppa omkring, springa och cykla. Jag vill genomföra något. Kanske springa en mil i ett lopp. Jag ska börja titta på vad som finns. Sedan kör vi. I år är jag igång tidigare än förra året och jag har insett att jag har min träningsperiod mellan mars-september. Där mellan är det massa infektioner som Billy tar hem från dags som gör mig förkyld, sjuk och ännu mer sjuk.
Jag behöver ett mål med min träning. Jag tränar ganska mycket, eller lagom mycket 3-4 pass i veckan och så alla promenader på det. Förut hade jag målet att jag skulle gå ner i vikt. Nu är jag där, väger mindre än innan jag blev gravid med Billy, 55 kg, så jag kan inte ha det som mål längre. Nu är jag smal. Jag är stark som tusan och har bra kondition som ifs kan bli bättre. Nu går jag på grundkondition som håller på att gå över i vältränad. Jag har bara kunnat träna i en månad efter alla sjukdomar men det är på gång. En grundkondition gör ju ändå att man kommer tillbaka mycket snabbare.
onsdag 27 februari 2013
Å så kom solen
... och livet återvänder sakta!
Det är så det känns. Solen tankar upp energin, jag har varit glad, pigg och full av energi sedan den kom, solen! Måndag, tisdag och idag onsdag har jag varit ute i solen i kanske 1,5-2 timmar. Det är så underbart! Jag älskar våren, låt den komma nu. Vintern var för mörk, för tråkig och för lång.
Nästa år måste vi åka på en resa, så hemskt känns det.
Idag har jag stått på benen sedan jag lämnade jobbet och där stod jag upp och arbetade från 07:30-11:00. 6 timmar utan att sitta ner mer än för en matpaus på 7 minuter typ. Inte konstigt att man blir smal.
måndag 18 februari 2013
Andas, slappna av, börja om igen
Jobbar på min lugna sida. Det är skönt att inte vara stressad. Jag är expert på att stressa. Egentligen behöver jag inte stressa men jag tittar mig ofta blind på siffror. Jag måste vara hemma senast 14:47, jag måste gå med Liam senast 15:10, jag måste åka till dagis senast 15:45, gör jag inte det blir jag stressad. Jag måste gå till bussen senast 06:30, jag måste vara på jobbet senast 07:30, jag måste gå till bussen 13:55, gör jag inte det blir jag stressad. Jag måste ligga i sängen senast kl 22:00, jag måste ha släckt lampan innan 22:30, gör jag inte det blir jag stressad... Vaknar jag 05:54 som idag går jag inte upp förrän klockan 06:00... Jag är nog lite sjuk i huvudet...
Jag har i alla fall insett detta och arbetar nu med att inte vara så besatt av dessa tider. Det blev för mycket en dag och jag insåg att jag kommer att få ont i hjärtat snart om jag inte slutar. Det sjuka är att jag oftast passar de där tiderna ändå men utan att vara uppe i varv, svettig och på dåligt humör. Det blir trevligare för mig, för Liam och för Billy.
Maten behöver inte stå på bordet kl 17:15 (ja, det var också en tid jag strävade efter), det gör inget om vi äter 17:30, ingen dör av det. Billy blir inte mindre trött eller sur, jag blir inte en bättre mamma eller fru av det heller.
Jag gillar det nya. Samma saker dag ut och dag in men utan det där trycket i bröstet som pressar och säger att jag måste skynda mig, det är bara 1 minut kvar, det är bara 5 minuter kvar...
Den tidpunkt på dygnet jag gillar bäst är när jag sätter mig på bussen till jobbet, drar ner mössan långt ner i pannan, fäller upp luvan på jackan, sjunker ner i sätet, bältet är på, sitter åt och jag sover... Som en anonym tjej som ingen känner eller vill ha ut något av. Det är varmt, mörkt och tryggt. Jag vaknar alltid på samma ställe, i en sväng ner från motorvägen ner mot korsvägen. Varje dag, samma buss, samma sväng, samma gamla väg.
Jag har i alla fall insett detta och arbetar nu med att inte vara så besatt av dessa tider. Det blev för mycket en dag och jag insåg att jag kommer att få ont i hjärtat snart om jag inte slutar. Det sjuka är att jag oftast passar de där tiderna ändå men utan att vara uppe i varv, svettig och på dåligt humör. Det blir trevligare för mig, för Liam och för Billy.
Maten behöver inte stå på bordet kl 17:15 (ja, det var också en tid jag strävade efter), det gör inget om vi äter 17:30, ingen dör av det. Billy blir inte mindre trött eller sur, jag blir inte en bättre mamma eller fru av det heller.
Jag gillar det nya. Samma saker dag ut och dag in men utan det där trycket i bröstet som pressar och säger att jag måste skynda mig, det är bara 1 minut kvar, det är bara 5 minuter kvar...
Den tidpunkt på dygnet jag gillar bäst är när jag sätter mig på bussen till jobbet, drar ner mössan långt ner i pannan, fäller upp luvan på jackan, sjunker ner i sätet, bältet är på, sitter åt och jag sover... Som en anonym tjej som ingen känner eller vill ha ut något av. Det är varmt, mörkt och tryggt. Jag vaknar alltid på samma ställe, i en sväng ner från motorvägen ner mot korsvägen. Varje dag, samma buss, samma sväng, samma gamla väg.
fredag 15 februari 2013
Att sova middag i 3,5 h
Igår hade Billy lite feber. Vi bestämde att han skulle vara hemma från dagis idag. Det var Gustafs tur att vara hemma. Vanligtvis hinner med lite hemmaarbete under en sådan dag. Idag var inte en sådan dag. När jag kom hem från jobbet vid 16:00 hade mina grabbar precis stigit upp ur sängen! De ade sovit middag i 3,5 timmar! Gissa vem som somnade vid 21:45 ikväll? Jodå, Billy var uppe och körde med sin bilar tills klockan var 20:30 och sedan tog det en timme till innan han somnade.
Så här gick det:
Billy: Ont i foten, jag pussade foten
Billy: Pussa andra foten också, jag pussade den andra foten
Billy: Törstig, jag gav honom sin vattenflaska
Billy: Mer törstig, han fick mer vatten
Billy: Oj spillde, jag tog av honom byxorna
Billy: Vill ha byxor, han fick ett par andra byxor att sova i
Billy: Vill ha andra byxor, förstora...
Billy: Mamma....
Billy: Varm...
Billy: Hi hi mamma pussade mig...
Tillslut fick Gustaf gå in och lägga sig hos honom och han somnade vid 22:00!
Så går det när man sover middag så länge. Jag tror inte att Gustaf kommer att göra om det men det gör han säkert ändå...
Så här gick det:
Billy: Ont i foten, jag pussade foten
Billy: Pussa andra foten också, jag pussade den andra foten
Billy: Törstig, jag gav honom sin vattenflaska
Billy: Mer törstig, han fick mer vatten
Billy: Oj spillde, jag tog av honom byxorna
Billy: Vill ha byxor, han fick ett par andra byxor att sova i
Billy: Vill ha andra byxor, förstora...
Billy: Mamma....
Billy: Varm...
Billy: Hi hi mamma pussade mig...
Tillslut fick Gustaf gå in och lägga sig hos honom och han somnade vid 22:00!
Så går det när man sover middag så länge. Jag tror inte att Gustaf kommer att göra om det men det gör han säkert ändå...
torsdag 14 februari 2013
Kramdagen
Ja, idag är det dagen för kramar, i alla fall på Billys dagis (ursäkta förskola), de hade till och med fått kokosboll. Vilken lyx! För alla andra i Sverige tror jag att det vankas, blommor, mat och vin, kanske smycken. Vi åt pizza och gav varandra tulpaner. Lite bubbel på det och alla var nöjda. Billy hade lite feber och ville "bala" ha saft. Hoppas det inte blir mer. Han har haft lite feber i slutet av veckan sedan han kom tillbaka till dagis efter operationen. Har snart en hel hög med presenter till bebisar som vi skulle hälsat på men som blivit inställt på grund av sjukdom.
Imorgon är det fredag. Jag ska jobba och gå på spinning. Gustaf ska vabba, för det har han inte gjort ännu i år. Jag har varit hemma 4 gånger så det är hans tur. Hoppas, hoppas, hoppas inte att jag blir dålig nu. Jag har ju tränat hela 3 gånger i rad! Immunförsvaret är inte vad det var alltså.
Jag och Liam har inlett operation sluta dra i kopplet bara för att det är kallt. Det går väldigt bra. Jag har även bestämt mig för att sluta stressa. I 2 dagar har jag hållit nere på stressnivån och det har gått bra. Jag är lugnare, Liam är lugnare och det blir mycket trevligare för alla. Istället för att stressa till dagis så har jag tagit det lugnt, jag kommer kanske 5 minuter senare men det spelar ingen roll för Billy vill ändå inte följa med hem. Jag slappar eller leker med Billy när vi kommer hem mycket längre än tidigare, det gör inget om maten inte står på bordet när Gustaf kommer hem. Billy är hungrig men han blir inte lika grinig om jag är med honom lite längre innan jag sätter igång som om jag "måste" börja innan han är nöjd.
Jag hoppas att jag lyckas hålla fast vid detta. Jag måste börja tänka mer på mig själv, att gå omkring och vara stressad hjälper ingen... Bra så, nu kör vi!
Jag har köpstopp också. Men jag skulle vilja ha nya träningsskor, det behöver jag. Har bestämt mig för att inte köpa något nytt förrän det blir vår. Då ska jag köpa nya vita Converse. Om det fortfarande är inne....ha ha ha för det är ju så viktigt att vara cool...
Imorgon är det fredag. Jag ska jobba och gå på spinning. Gustaf ska vabba, för det har han inte gjort ännu i år. Jag har varit hemma 4 gånger så det är hans tur. Hoppas, hoppas, hoppas inte att jag blir dålig nu. Jag har ju tränat hela 3 gånger i rad! Immunförsvaret är inte vad det var alltså.
Jag och Liam har inlett operation sluta dra i kopplet bara för att det är kallt. Det går väldigt bra. Jag har även bestämt mig för att sluta stressa. I 2 dagar har jag hållit nere på stressnivån och det har gått bra. Jag är lugnare, Liam är lugnare och det blir mycket trevligare för alla. Istället för att stressa till dagis så har jag tagit det lugnt, jag kommer kanske 5 minuter senare men det spelar ingen roll för Billy vill ändå inte följa med hem. Jag slappar eller leker med Billy när vi kommer hem mycket längre än tidigare, det gör inget om maten inte står på bordet när Gustaf kommer hem. Billy är hungrig men han blir inte lika grinig om jag är med honom lite längre innan jag sätter igång som om jag "måste" börja innan han är nöjd.
Jag hoppas att jag lyckas hålla fast vid detta. Jag måste börja tänka mer på mig själv, att gå omkring och vara stressad hjälper ingen... Bra så, nu kör vi!
Jag har köpstopp också. Men jag skulle vilja ha nya träningsskor, det behöver jag. Har bestämt mig för att inte köpa något nytt förrän det blir vår. Då ska jag köpa nya vita Converse. Om det fortfarande är inne....ha ha ha för det är ju så viktigt att vara cool...
fredag 8 februari 2013
What's up!
Hej!
Just det, jag hade en blogg, eller har, det beror hur man ser på det. Jag har ju inte skrivit på länge.
Sedan sist har det inte hänt så mycket. Billy har fått rör inopererade i öronen. Den dagen var han världens duktigaste unge. Han var fastande från kl 19:00 dagen innan operationen som genomfördes vid tvåtiden dagen efter. Han bara viskade att han ville ha frukost på morgonen men när jag sade att det inte gick för att vi skulle till doktorn som skulle laga hans öron så fortsatte han att leka. När klockan var ett på dagen så bröt han dessvärre ihop. Då hade han varit på ett strålande humör hela tiden. De kletade salva på honom, han fick bandage och tillsist en sådan där "port" i armen. Lilla underbara pojke. Men när energin tog slut så gjorde den det ordentligt. de fick ge honom ett sockerdropp och slangen i armen var det värsta. Vi satt ute i "hallen" med honom och han bara skrek. Han ville inte sova middag heller så han var trött. Operationen var färdig på cirka 25 minuter och det visade sig att han hade tjock kletig vätska bakom båda trumhinnorna. Att han har pratat så bar som han gjort är ett under. Han måste ha haft nedsatt hörsel.
Som belöning hade vi köpt en stor brandbil som Billy sett ut. När vi skulle åka hem berättade han för alla som ville lyssna och fler där till att han skulle åka hem och få ett paket med en brandbil i. Sötis!
Jag har haft ont i halsen och har en inflammation i skulderbaldet. Det blir en ond cirkel. Kan jag inte träna så får jag ont. Så är det. Igår sprang jag en runda, väldigt långsamt och körde lite styrka. Jag måste komma igång för att slippa smärtan. Ingenting hjälper. Bara smärtstillande... Det suger...
Jag har även varit "sockerfri" i en vecka snart. Jag åt godis varje dag i nästan 1,5 vecka och kände bara NEJ, detta går inte längre. Allt eller inget. Det är så det funkar för mig. Nu är det inget som får gälla ett tag framöver. Hur länge får vi se. Kanske inte ett år som det var sist, men iaf fram till sommaren. Beach 2013 here we come.
Jag får väl skryta lite också. Även om jag legat i soffan och ätit godis så väger jag mindre nu än innan jag blev gravid med Billy. Jag ställde mig på vågen imorse och den visade 54.7 kg. Jag gick bara upp 3 hg på de veckor som jag misskötte mig totalt. Jag måste ha världens bästa förbränning. Eller så gör jag så mycket mer som kräver energi än vad jag tror. Från det att jag går från jobbet vid 14-tiden på dagen så sitter jag inte ner förrän 5.5 timme senare och då brukar jag vanligtvis även åka och träna. Det kanske är det som gör att jag håller mig i form.
Just det, jag hade en blogg, eller har, det beror hur man ser på det. Jag har ju inte skrivit på länge.
Sedan sist har det inte hänt så mycket. Billy har fått rör inopererade i öronen. Den dagen var han världens duktigaste unge. Han var fastande från kl 19:00 dagen innan operationen som genomfördes vid tvåtiden dagen efter. Han bara viskade att han ville ha frukost på morgonen men när jag sade att det inte gick för att vi skulle till doktorn som skulle laga hans öron så fortsatte han att leka. När klockan var ett på dagen så bröt han dessvärre ihop. Då hade han varit på ett strålande humör hela tiden. De kletade salva på honom, han fick bandage och tillsist en sådan där "port" i armen. Lilla underbara pojke. Men när energin tog slut så gjorde den det ordentligt. de fick ge honom ett sockerdropp och slangen i armen var det värsta. Vi satt ute i "hallen" med honom och han bara skrek. Han ville inte sova middag heller så han var trött. Operationen var färdig på cirka 25 minuter och det visade sig att han hade tjock kletig vätska bakom båda trumhinnorna. Att han har pratat så bar som han gjort är ett under. Han måste ha haft nedsatt hörsel.
Som belöning hade vi köpt en stor brandbil som Billy sett ut. När vi skulle åka hem berättade han för alla som ville lyssna och fler där till att han skulle åka hem och få ett paket med en brandbil i. Sötis!
Jag har haft ont i halsen och har en inflammation i skulderbaldet. Det blir en ond cirkel. Kan jag inte träna så får jag ont. Så är det. Igår sprang jag en runda, väldigt långsamt och körde lite styrka. Jag måste komma igång för att slippa smärtan. Ingenting hjälper. Bara smärtstillande... Det suger...
Jag har även varit "sockerfri" i en vecka snart. Jag åt godis varje dag i nästan 1,5 vecka och kände bara NEJ, detta går inte längre. Allt eller inget. Det är så det funkar för mig. Nu är det inget som får gälla ett tag framöver. Hur länge får vi se. Kanske inte ett år som det var sist, men iaf fram till sommaren. Beach 2013 here we come.
Jag får väl skryta lite också. Även om jag legat i soffan och ätit godis så väger jag mindre nu än innan jag blev gravid med Billy. Jag ställde mig på vågen imorse och den visade 54.7 kg. Jag gick bara upp 3 hg på de veckor som jag misskötte mig totalt. Jag måste ha världens bästa förbränning. Eller så gör jag så mycket mer som kräver energi än vad jag tror. Från det att jag går från jobbet vid 14-tiden på dagen så sitter jag inte ner förrän 5.5 timme senare och då brukar jag vanligtvis även åka och träna. Det kanske är det som gör att jag håller mig i form.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)